Det tidiga postväsendet i Sverige Vivis ana #524 Anders Christiernsson i Lund, Skellefteå (AC) är edsvuren postbonde under åren 1644-47.

Det svenska postväsendet organiseras under drottning Kristinas förmyndarregering. Carl Grimberg berättar [Svenska folkets underbara öden, del III sid. 274]:

Vår första allmänna postordning, som är av år 1636, föreskriver: "Först skall på varje två eller högst tre mil, efter som vägarna och lägenheten är till, sättas en edsvuren bonde eller postiljon, helst den som läsa och skriva kan, vilken ock måste hava två drängar sig till hjälp och, så snart han hörer den ankommande posten blåsas i posthornet, gör sig färdig till att strax anamma breven av honom och därmed oförtövat igenom natt och dag, oaktandes vad väder som vara kan, vida fort löper. [...]

Det ålåg postbönderna att hålla vägar och stigar inom sitt "distrikt" i gott skick "och där som moraser eller bäckar äro, där lägga jämne bräder och stockar över, såsom ock låta göra små stegar över alle gärdesgårdar, där postknektarne över måste".

[http://www.algonet.se/~hogman/slpost.htm]

De kungliga kurirerna kan ses som förelöpare till Postverket. Kurirerna red med statsmaktens viktiga meddelanden.
   Den mycket gamla seden att sända budkavle bildade mönster för Postverket. Likt budkavlesystemet organiserades postverket efter ett stafettsystem. På samma sätt som det var allmänhetens plikt att föra en budkavle vidare var det postbondens skyldighet att se till att posten fördes vidare.

Postverket grundas. - Det svenska postverket grundades 1636 på initiativ av rikskansler Axel Oxenstierna. Den 20 februari 1636 utfärdar rådsregeringen förordningen om Postbådhen, den första förordningen om en allmän och regelbunden postgång. Förordningen innebar att posthemman längs landets huvudvägar, på två till tre mils avstånd från varandra, skulle användas. Bönderna längs de allmänna vägarna utnämndes till postbönder. Bonden på gården skulle helst kunna läsa och skriva och fick i uppdrag att mot viss ersättning se till att den post som kom till hans gård transporterades vidare. Han skulle ha en eller två drängar till sin hjälp.
   Drängarna skulle löpa med breven till nästa posthemman i en hastighet av en mil på två timmar, annars hotades de med en veckas fängelse på vatten och bröd. Postdrängarna skulle vara utrustade med ett spjut samt ett posthorn. När postdrängen närmade sig en postgård skulle han blåsa i hornet så att den som skulle föra posten vidare kunde göra sig redo att föra den vidare.
Postbönderna fick som kompensation befrielse från skjutsnings- och gästnigningsplikten. Vidare fick de befrielse från utskrivning till krigstjänst och dagsverken. Detta frihetsbrev utfärdades den 26 februari 1636.
   År 1646 bestämdes att den löpande posten skulle ersättas med ridande. Detta gällde framför allt på linjen Stockholm och Halmstad där utrikesposten fördes.
   Postböndernas skyldighet att nu hålla med häst gjorde att postbondetjänsten blev allt mer impopulär. Kravet var nämligen att dräng och häst måste hållas i beredskap i posttid i stället för att ta hem dräng och häst från jordbruket först då en postbefordran kom.

Källor och tack: